Församlingens skyddspatron

Vår skyddspatron är den helige Nils (Nikolaus) Hermansson, som var biskop i Linköping åren 1375-1391. Han föddes 1325 (eller 1326) i Skänninge i ett förmöget borgarhem. Efter studier på Katedralskolan i Linköping fortsatte han att läsa filosofi, teologi och juridik i Frankrike.

Efter återkomsten till Sverige tjänstgjorde han en kort tid vid Uppsala domkyrka, men fick snart en tjänst som kanik (motsvarande dagens domkyrkokaplan) i Linköping.

En gästfri och orädd andlig ledare

Nils Hermanssons stora medlidande med fattiga, lidande och sörjande människor är omvittnad av många som levde nära honom. Själv levde han mycket spartanskt, men delade frikostigt med sig till behövande. Som själasörjare och andlig ledare var han ett föredöme. ”Både adelsmän och allmoge gick till honom för att få råd och hjälp”, säger en samtida. Han blev under tiden som kanik också bekant med Birgitta Birgersdotter och hennes familj på Ulvåsa, som ligger två mil från staden. Hon som sedan blev den heliga Birgitta. Nils Hermansson undervisade Birgittas barn, och även hon själv tog lektioner av honom i latin.

Men det som kanske är Nils Hermanssons mest utpräglade karaktärsdrag är hans passion för rättvisan och hans mod att försvara den. Han hade ännu ingen högre rang i stiftet men drog sig inte för att i sina predikningar och på annat sätt påtala orättvisor för kungar och adelsmän. De fattiga förtrycktes hårt också på den tiden, men hade en stark bundsförvant i Nils Hermansson. Flera gånger var hans motståndare ute efter hans liv, men lyckades inte komma åt honom.

Tiden som biskop av Linköping

Nils Hermansson var högt aktad av sina medarbetare och valdes till biskop av domkapitlet år 1374. Men utan påvens godkännande kunde han inte vigas till sin tjänst. Rikets stormän försökte därför föra fram egna motkandidater eftersom de såg Nils som sin fiende på grund av hans kritik av deras sätt att utnyttja sin makt till att förtrycka människor. Men i mars 1375 bekräftade påven domkapitlets val av Nils Hermansson till biskop av Linköping.

Nils fortsatte nu sitt verk som andlig ledare med oförminskad kraft och visade upp en ny talang: som diktare till tidegärden, kyrkans gemensamma dagliga bön. Rosa rorans bonitatem till Birgitta Birgersdotters ära (hon var ännu inte helgonförklarad) är den mest kända av de tidegärdsböner han skrev. Under sin tid som biskop fick Nils också inviga klostret i Vadstena 1384, elva år efter den heliga Birgittas död.

Efter 16 år som biskop av Linköping avled Nils Hermansson 1391. Han blev begraven i sin egen domkyrka och har idag ett vackert restaurerat kor där, till vänster bakom altaret.

Den helige Nils Hermansson

I hela landet var många övertygade om att det var en mycket helig man som nu avlidit. Man började att be om hans förböner, och prästerna i Linköping började föra bok över det som människor uppfattade som uppfyllda förböner. År 1414 begärde man att kurian i Rom skulle påbörja processen för en helgonförklaring av Nils Hermansson. Noggranna dokument av hans liv skickades till Rom, det är därför vi idag vet så mycket om biskop Nils. Men det dröjde ända till år 1499 innan påven godkände något som idag kan sägas motsvara en saligförklaring, alltså första steget mot en helgonförklaring. Den 4 februari 1515 flyttades hans kvarlevor till ett relikskrin i Domkyrkan. Det tomma skrinet finns kvar på Domkyrkomuseet i Linköping.

Sedan gick åren, reformationen kom, och den är kanske orsaken till att biskop Nils aldrig blev helgonförklarad. Men som lokalt helgon får han ändå firas i Sverige.

Det finns ingen skulptur eller målning från medeltiden som föreställer församlingens skyddspatron. Gravstenen i domkyrkan har dock en inristad bild av honom. Den bilden finns stiliserad på omslaget till häftet som anges bland referenserna nedan.

Sankt Nikolai minnesdag

firas den 4 februari, datumet för hans skrinläggning. Den dagen brukar vi ha en ekumenisk vesper tillsammans med Domkyrkoförsamlingen, vartannat år vid helgonets grav i domkyrkan och vartannat år i vår kyrka.

Referenser

Catharina Broomé op: Nils Hermansson, biskop av Linköping. 1991. Föredrag vid 600-årsminnet av helige Nikolaus död, häftet finns i församlingens bibliotek.

Tryggve Lundén: Nikolaus Hermansson, biskop av Linköping. 1971. Gleerups, Lund.

Tryggve Lundén: Sankt Nikolaus av Linköping kanonisationsprocess. 1963. Bonniers.

(dessa finns i församlingens bibliotek)